Karolinska

Blev inget bloggande igår av följande orsak:

Vaknar upp söndagnatt med andningssvårigheter. Vid sjutiden på måndag morgon kan jag knappt få i mig luft. Klär på mig och går direkt till vårdcentralen utan bokad tid men när dom ser mig får jag träffa två läkare på direkten. Jag säger åt dom att ge mig antibiotika så jag kan åka till jobbet eftersom jag har leverans klockan 9, som svar tillbaka får jag: det enda stället du ska åka till nu är akuten på Karolinska, vi har bokat transport och du åker om fem minuter. Kommer till Karolinskas i ilfart och direkt in på akuten där jag får träffa flera läkare. Dom tittar ner i halsen och jag får en kamera nerstucken i näsan samtidigt som jag inte kan låta bli att spy. Nu ska dropp sättas i armen men jag har ju en sån otrolig sprut och nålfobi så jag skriker hysteriskt och då får jag lugnande i rumpan, tack för den... Nålen sätts i armen och det kommer ytterligare en läkare som nu vill sticka en spruta ner i halsen, aj som f*n vad det gjorde ont. Han sticker och sticker men hittar ingen varbildning som tros orsaka svullnaden i halsen som ger mig svårt att andas, kunde vid det här tillfället knappt svälja min egen saliv så jag måste ju ha sett ut som ett dreglande monster...

Ligger sedan med dropp på en brits i korridoren på akuten och blir ompysslad av en söt kille medans jag väntar på att komma upp på min avdelning. Inte rätta tillfället att ragga direkt... Tror han var ganska trött på mig efter att han försökt sätta en nål i armen i över en timme.

Upp på avdelningen och mitt rum och slocknar direkt, helt utslagen...

Vaknar upp några timmar senare och känner mig hyfsat pigg men det är nu raslösheten sätter in. Jag vankar fram och tillbaka på avdelning med droppställningen och skickar sms för att fördriva tiden, tack snälla ni som hjälpte mig klara kvällen :)

Får i mig lite te och en macka och sen är det dags att sova. Delar dock rum med två andra damer och dom verkar ha en "vem kan snarka högst" tävling. Blir till slut tvungen att be om öronproppar. Mitt dropp fylls på med jämna mellanrum, jag fick fasta från midnatt utifall det skulle bli aktuellt med ett ingrepp idag.

Träffar läkaren igen på morgonen och då vill han ju återigen sätta ner sprutor i halsen och sticka mig, det gör sååå jävla ont!!! Han försöker prata lugnande med mig och säger till mig med pedagogisk röst att jag är så duktig men jag har ju mest lust att klappa till honom...

Tillbaka till mitt rum igen och mer antibiotiskt dropp, så där ligger jag i sängen med dropp och väntar på att timmarna ska gå så att jag får åka hem på kvällen.

Förbi apoteket på Karolinska för inhandling av alla mediciner jag nu ska knapra i tio dagar och
jag har nu kommit hem, tagit en lång varm härlig dusch och ska strax krypa ner under täcket.

Tack alla mina vänner som hjälpt mig under sjukhusvistelsen och kommit med uppmuntrande ord, det värmde. kram