Massor att göra på jobbet som alltid och sen möta William för att ta honom till tandläkaren för en årlig koll, inga hål :) Det var en stolt kille som skuttade därifrån men han fick ingen belöning av tandläkaren så då kom tårarna. Tror min lilla prins är lika känslig som mig...
Har ni fått den där känslan när livet känns alldeles för inrutat? När till och med fritiden blir inrutad i ett speciellt tidsfack att vissa saker ska ske... Absolut ska man passa tider men när möten blir flyttade fram och tillbaka och man till slut tappar tron på att det ska bli av då börjar jag vackla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar