Ja det var ju det där med läkare och sjukhusskräck. Läkaren kände och klämde på både mage och knä och sen sa hon att det skulle tas lite prover och då kom tårarna. Jag är verkligen så hysteriskt rädd för sprutor och nålar och gråter hysteriskt samtidigt som jag hyperventilerar, denna gång svimmade jag dock inte...
Får svar på proverna om en vecka men fick en medicin utskriven som inte fanns på apoteket när jag kom dit, leverans i morgon. Mitt knä har vätska i sig och hon rekommenderade en sjukgymnast, läkaren misstänkte också att jag kunde ha en spricka på minisken och att jag borde göra en magnetröntgen...
För min sprutfobi så tyckte hon att jag skulle gå i terapi och den här gången tänker jag göra det. Jag inser att jag inte kan ha det så här längre.
Många projekt att ta tag i men vad gör man inte för att bli frisk och må bra...
Min pappa fick svar på sina prover idag. Tumörerna finns kvar men har minskat, behandlingen kommer att fortsätta men det tar sån tid. Jag beundrar verkligen min pappa som orkar gå igenom alla behandlingar och jag vet att han blir frisk till slut även om det tar tid. Min pappa är ju en kämpe och världens bästa pappa :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar